fbpx
Bubblan - en perplex podcast Folkteaternbetraktelser Längtan - samtal om här och nu ShakespearesSöndag

Välkommen till Folkteaterns Fönster!

När vi under våren 2020 inte kunde möta er, vår publik, live så hittade vi andra vägar att göra det. Här kan du ta del av en mängd material av det vi på Folkteatern då producerade, i form av fördjupningsarbeten, läsningar, gestaltningar, podcasts och mycket mer.

Du kan även att hitta detta material och mer på våra sociala medier:
Facebook: facebook.com/folkteaterngavleborg/
Instagram: folkteatern


Bubblan – en perplex podcast

Att vara i en teaterprocess är att vara i en bubbla. Man avskärmar sig mer och mer från världen runt omkring ju närmare premiären man kommer. Tankarna kretsar helt kring pjäsen. Men plötsligt sprack den här bubblan. Och ersattes av en helt annan bubbla, en helt annan typ av avskärmning. Och det är väl så det är att om du kommer ut ur en bubbla så hamnar du alltid i en annan.

Här samlar vi samtal, tankar, bilder och filmer om livet bakom kulisserna på en teater. Klicka dig fram, och du får en unik inblick i hur teaterföreställningen Perplex växer fram. Om allt från samhällsanalys och filosofi till hur det känns att spela i en viss tröja!

Välkommen till Bubblan!

Bubblan #1 – Den faktiska bubblan

———–
I Bubblan #2 samtalar dramaturg Erik Uddenberg med föreställningens
regissör Lars Bringås och scenograf/kostymör Josefin Hinders.
Vad gör en scenograf? Hur arbetar man fram en scenografi? Vad är scenografi?


Klicka på bilden för att se mer i detalj!

———–
I Bubblan #3 bjuder skådespelarna Cecilia Wernesten och Björn Johansson på kostymsnack, med avstamp i föreställningen Perplex. Vi pratar bland annat om skornas betydelse, hur det är att spela med en supertung vikingahjälm på huvudet och vilken skillnad smink och hår gör för en föreställning. Dessutom bjuder vi på en spännande spoiler från föreställningen, så missa inte det!

———–
I Bubblan #4 pratar vi om språket i pjäsen, själva texten, orden
och handlingarna. Vad är skillnaden på dramatik och romaner?

 

———–
I Bubblan #5 möter du samtliga skådespelare ur ensemblen i Perplex. Vi tar avstamp i manuset, själva språket däri och hur det känns och går till att ge det liv med handlingar och ord. Extra lyxigt är också att vi kan bjuda på några brottstycken ur manus.

———–

I Bubblan #6 – en perplex podcast har vi den stora glädjen att få prata med den tyska dramatikern och regissören Marius von Meyenburg. Det är han som skrivit Perplex och vi hade många frågor om hur pjäsen kom till, varför det är en älg på maskeraden och så klart om orden, manuset och språket.

———–
Dags för en ny svit avsnitt i podcastserien Bubblan – en perplex podcast. Den sista bubblan att besöka är den filosofiska och i det första av fyra avsnitt pratar vi om vilka filosofiska perspektiv som finns i Perplex, samt försöker reda ut hur det kan komma sig att en podcast om en föreställning som inte haft premiär än kan räknas som postmodern. Snurrigt? Förhoppningsvis inte efter att du lyssnat.

Bubblan #7

 


Bubblan #8

I dagens avsnitt av Bubblan – en perplex podcast djupdyker vi i postmodernismens dunkla vinklar och vrår. Vi ringde upp Karim Jebari, forskare vid Institutet för Framtidsstudier, för att höra hans tankar om vad postmodernism är ur ett analytiskt filosofiskt perspektiv. Luta dig tillbaka och gräv lite djupare i tillvaron tillsammans med oss!

 


Hur verklig är verkligheten egentligen?
Och vem kom på teorin om grottliknelsen? Var det Platon på de gamla grekernas tid eller var det Björn, nu, nyss, i duschen?

 

► Bubblan #9
Vi mötte Ann Nilsén, intendent och konstpedagog på Länsmuseet Gävleborg för att fråga henne vad postmodernism är ur ett konstperspektiv. Det blev ett spännande samtal om språk, tankar, känslor och tid så missa inte att lyssna.


Bubblan #10

Det sista avsnittet i Den filosofiska bubblan innehåller en konversation mellan radiopsykologen Lars Övling och producent Peter Oijens. De möts i ett väldigt personligt och fint samtal där tankar om livet och döden, förluster och minnen får samsas med framtidsförhoppningar och olika sätt att se på den samtid vi lever i just nu med pandemi och fragmenterad vardag. Allt detta dessutom i relation till höstens föreställning Perplex och de teman som hela podcastserien Bubblan baserats på under våren. Vi hörs igen, tack till er som lyssnat!

 


Folkteaternbetraktelser!
Här delar vi på Folkteatern med oss av våra egna personliga betraktelser.

Här kommer några ord om arbetet med SAD Symphony från producent Anna Thelin:

”SAD Symphony är en av produktionerna jag producerat på Folkteatern som har gjort ett djupt avtryck hos mig.

Föreställningen ingick i projektet Drömmar och Demokrati och genomfördes våren 2018 inför valet samma år. Vi ville tillsammans med vår publik lyfta olika perspektiv kring utopier, ideologier och ursprung – prata om demokratins och drömmars gränser och gränslöshet.

SAD Symphony var en av fyra produktioner som ingick i projektet och den producerades tillsammans med koreografen Tove Sahlin och hennes konstnärliga plattform, Shake it Collaborations.

Det som var speciellt med föreställningen var att ensemblen bestod av både professionella och skådespelare och amatörer. Var och en förde med sig in i arbetet olika bakgrunder, identiteter, kroppar, åldrar, temperament, funktionaliteter och kompetenser.
Alla bidrog med hela sitt jag utifrån sina personliga erfarenheter – sina drömmar, känslor, tragedier och glädjeämnen.

Föreställningen byggde på sånger och rörelser i skiftande körkonstellationer – sångerna hade ensemblens amatörer valt ut. Temat var att vi behöver varandra. Det handlade om att kunna sörja och kämpa tillsammans, trösta varandra och oss själva, ge och få kraft och mod att möta livet.

Repetitionsperioden var bitvis svår och mödosam då det inte var traditionella ”roller” som ensemblemedlemmarna spelade, utan var och en gestaltade till stor del sig själva på scenen – i en teatral form. Men det kändes ändå i rummet att en speciell atmosfär växte fram under processen. De professionella och amatörerna tillförde olika nyanser och toner som föreställningens hela själ utgick från. En innerlighet och skörhet som förstärktes av allas olikheter vilka efter hand växte samman till gemensamma mänskliga erfarenheter som många kunde identifiera sig med. SAD Symphony blev till slut verkligen som en mångfacetterad symfoni av drömmar, kroppar och röster.

I dessa coronatider tänker jag ibland på SAD Symphony när jag längtar efter vår publik.
De magiska teaterögonblick som endast kan uppstå och upplevas i ett rum här och nu, live, mellan skådespelare och publik. Ögonblick som utgör den starkaste drivkraften i mitt yrke som producent.”

——

 

Här kommer några ord från skådespelare Alexandra Zetterberg Ehn om föreställningen Projekt: Mamma.

”Kära publik jag längtar så efter er!

Som jag saknar att vara DÄR mitt i händelsen omringad av den ljuvliga publiken, som vi nu inte kan i dessa märkliga tider av isolering och social distansering.

Här är ett minne som får representera alla underbara möten, platser, underbara människor, kakor, kärlek, tårar och skratt under mina år på turné med Projekt:Mamma. Föreställningen lever och jag längtar ut igen. 2021 på Riksteaterturné blir nästa anhalt.

Föreställningsdagbok från Grängsö kapell 2016 .

Vilket ställe! Vilket mottagande! Magisk plats.
Tanter och farbröder i teater/hembyggdsföreningenföreningen tog emot med stolthet över sitt finaste kapell. Solen gassade fast det var lite kallt och Hälsingland visade upp sig i sin finaste kostym. Gudomligt vackert. Borden lånade vi av dem och ni skulle sett kakfaten… herregud vilka godsaker och allt hembakt.

Publiken var helt otrolig och lyssnande skrattande generös… de lämnade över sig till mig, och jag till dem. Tårar, skratt, ilska, besvikelse… de levde sig in i allt. Föreställningen gick kanon…väldigt mycket skratt… en kvinna som verkade vara byäldste satt och kommenterade allt… så till slut var Rollfiguren Margit tvungen att ta in henne hela tiden.

Maj-Britt i publiken fyllde år så rollfiguren Margit överraskade henne med paket, mycket uppskattat. Riktigt mycket samspel med publiken och jag känner att jag blivit bra på att ta in det som händer, även bortvända blickar, tårar, ljud utifrån telefoner, fotografering osv.
Efter föreställningen höll en kvinna mig i sina armar och ville inte släppa.

Eftersamtalet varade hur länge som helst, 40 min kanske och det verkar som att publiken kan plocka skärvor och få ihop med sitt eget liv. innerligt och djupt och jag har aldrig fått så mycket kramar. Tror det är lilla Alexandra som får dem. Fint samspel med publiken, många skratt och mycket gråt. Överöstes av kramar och ett långt allvarligt samtal om bearbetning av sorg och övergivenhet, om Varför det är viktigt att berätta sin historia. Att ta sig själv på allvar.

Hemresan i den ljuvligaste försommarkvällen som aldrig ville bli mörk var magisk. Oj vad Nordanstig är fint!!!!
Vilken lycka vilken ynnest.
Älskar detta!”

——

Kommunikatör Hans Wennberg delar med sig av ett ögonblicks minne av en stark och varm teaterupplevelse 1988.

”Det hade varit mycket uppmärksamhet och prat om den fantastiska uppsättningen som Folkteatern spelat uppe i Iggesund under sommaren och som nu spelades i Stora Gasklockan på Brynäs. Den Stora Vreden.
Jag och en vän hade fått tag på biljetter till en föreställning en lördag. Det var kallt. Det var mörkt. Förväntan var hög. När jag och mitt sällskap klev in på området möttes vi av en magisk stämning. Ju längre in i byggnaderna vi kom ju mer grep stämningen tag om oss. Väl inne i den Stora Gasklockan gick förväntan nästan att ta på. När föreställningen började var känslan att tid och rum sattes ur spel. Berättelsen och gestaltningen var något jag aldrig tidigare sett. En ensemble som spelade så inlevelsefullt och stort att det kändes rent fysiskt. Beröringen var djup och gripande. Hur lång föreställningen var, om det var paus, vad vi gjorde då och när det tog slut är höljt i dåtiden. Minnet förskönar säkert upplevelsen en del men känslan finns kvar än idag. Tack för Den Stora Vreden. Tack för magin. Tack för värmen. Tack.”

——
Fler betraktelser:

Kommunikatör Anna-Karin Berglunds betraktelse om en Kafka-kväll i januari.

Tomas van der Kaaij, teatertekniker, beskriver i sin berättelse ett annat perspektiv av teatern.

Ingvar Mikander minns Folkteaterns uppsättning av  Trettondagsafton – Eller vad ni vill! på Träteatern i Järvsö år 2006.

Producent Peter Oijens ser tillbaka till premiären av Rivers of Färila 2018.

Skådespelaren Martin Pareto delar med sig av ’Ett minne om teater och ljus.’

Folkteaterns kostymmästare Åsa Ericson berättar om hennes första sommar på Träteatern i Järvsö.

Gun Nyberg, administrativ chef, berättar om sina upplevelser av att stå på scenen som statist i Sagan om Orestes, 2002.

Skådespelare Anna Pareto ser tillbaka på minnen från att spela En Annan Anna på turné.

Mika Oskarson Kindstrand, regiassistent, delar med sig av ett klipp om både tålamod och masktillverkning.

Scenmästare Thomas Andersson berättar om hur det är att åka runt i länet med olika föreställningar.

Från Ingegerd Herlitz, en av Folkteaterns producenter, kommer en berättelse om starka minnesbilder från Axmar bruk och en masugn i hennes hjärta. 

Dramaturg Gro Oskarson Kindstrand ser tillbaka till en varm dag på Avan där teatermagi uppstod.

Kostymmästare Lisa Pernebrant berättar om hur en arbetsdag på kostymateljén kan se ut.

Kommunikationsstrateg Amanda Torsdotter om en sommarkväll i Järvsö.

Skådespelaren Cecilia Wernesten ser tillbaka på hur det var att spela Körsbärsträdgården på turné.

Verksamhetschef Adam Knapasjö delar med sig av en berättelse om ett kärt minne.

 


 

Längtan – samtal om här och nu

När Corona-krisen slog till var vi på Folkteatern Gävleborg tvungna att avbryta vårens föreställningsverksamhet. Istället, som ett sätt att ändå komma i kontakt med vår publik och få en bild av hur vi i länet mår i dessa tider, ställde vi frågan Vad längtar du efter? Vi fick många svar, roliga, infallsrika, dristiga och funderande. Det fick oss att vilja göra en pod där vi för samtal med några av länets invånare. Om nuet, det som upptar oss alla, och framtiden.

Längtan # 1 med Kathlyn Magnusson


Längtan # 2
med Medrek Daniel


Längtan # 3
med Yasmin Mossberg

 


 


ShakespeareSöndag

“Just a reminder that when Shakespeare was quarantined because of the plague, he wrote King Lear.”

Den provocerande påminnelsen publicerades på twitter för några veckor sedan. Om Shakespeare verkligen skrev Kung Lear under karantänen är omdiskuterat, men många teatrar i London tvingades faktiskt stänga under perioderna som pesten härjade, och många människor satt i karantän för att undvika smittan. Så vem vet, kanske även Shakespeare själv?

Under denna märkliga vår då vi inte kan träffa er, vår publik, har vi på Folkteatern bland annat valt att fördjupa oss i Shakespeares verk och värld. Därför kommer vi varannan vecka att dela med oss av fördjupningsmaterial kring Shakespeare på våra sociala medier och här på hemsidan under rubriken ShakespearesSöndag. Välkommen att undersöka detta med oss!

Klicka på länkarna nedan för att läsa ShakespeareSöndag!
ShakespeareSöndag nummer 1
ShakespeareSöndag nummer 2
ShakespeareSöndag nummer 3
ShakespeareSöndag nummer 4
ShakespeareSöndag nummer 5