Bröderna Karamasov
Av Richard Cane efter Dostojevskij
Spelplatsen är förlagd till Retorten i Gasklockeområdet, där det tidigare aldrig spelats teater. Det höga taket och fönstren med välvda former, där ljuset silar in på de nedsvärtade väggarna med spår från tidigare generationers arbete ger scenografen Peter Holm, som även har skapat kostymerna, ett atmosfärrikt rum att arbeta i. Rummet ljussätts av Stefan Wiktorsson, kreativ chef för företaget Ljusdesign i Gävle. Föreställningen bygger på en dramatisering av Richard Crane, för översättning och dramaturgi svarar Jan Mark.
I föreställningen ingår sånger av Stephen Boxer och Sofie Livebrant som instuderas av den rysk/estniske dirigenten och körledaren Valery Petrov (se http://www.orthodoxsingers.com/).
Författaren Fjodor Dostojevskij
Den ryske författaren Fjodor Dostojevski föddes 1821 i Moskva. Han intresserade sig för människor som var utstötta ur samhället och som till synes levde utan moral. På grund av sitt engagemang för de utstötta i samhället stämplades Dostojevskij som upprorsman och dömdes till döden. I sista stund benådades han dock och fick tio års straffarbete i Sibirien.
Dostojevskij motsatte sig absolut det mänskliga samhällets rationalisering, och avvisar varje försök att sätta lycka, förnuft och välstånd högre än friheten. I Bröderna Karamasov gestaltas den hållningen i den berömda scenen med Storinkvistorn som dömer Jesus att brännas på bål. Här framträder det onda i det godas förföriska förklädnad. Dostojevskij skrev i en anteckning att hela berättelsen om bröderna Karamasov var ett försök att vederlägga Storinkvistorns syn på verkligheten. Romanen kom ut 1881 och räknas till världslitteraturens största klassiker. Ett år efter att boken kommit ut dog Fjodor Dostojevskij.
Berättelsens yttre ram är konflikten mellan fadern och de fyra bröderna Karamasov. Barnen har övergivits och lurats på sitt arv. Planer på att hämnas börjar gro bland bröderna.
Inom berättelsens ram ryms livsfrågor som hämnd, skuld och försoning. En natt hittas fadern mördad. Vem är den skyldige?
Vi dödar vår nästa inte bara när vi gör slut på hennes liv med kniv eller ett skott. Den hemliga tanke, som knappast når upp till medvetandets yta och som avser att undertrycka vår nästas existens, är redan ett andligt mord, för vilket vi är ansvariga. Vi är alla på detta sätt mördare och brottslingar fastän den borgerliga lagen och den offentliga opinionen betraktar oss som oförvitliga. Hur många dödande viljeimpulser föds inte i djupet av vår själ och i vårt omedvetna? Hur ofta är inte vår vilja inriktad på att omöjliggöra eller undertrycka vår nästas liv? Brottet börjar med dessa dunkla önskningar.
Förtjänar en ovärdig och kärlekslös far ändå sina söners kärlek och respekt?
Hur kan föreställningen om en god, himmelsk, högre makt vara förenlig med lidandet och orättvisan i den värld vi lever i? Dostojevskij hade inget behov av att försköna sanningen. Den moraliska friheten, den fullkomliga inre friheten, existerar just i den faktiska verkligheten. Skönheten uppenbarar sig genom människan, inte i den kosmiska ordningen eller på ett gudomligt plan. I människan ligger universums gåta innesluten.
Dramatikern Richard Crane
Den brittiske dramatikern Richard Crane skrev för 25 år sedan sin dramatisering, fritt efter Fjodor Dostojevskijs roman. Crane har varit husdramatiker på National Theatre i London och litterär rådgivare åt en annan välkänd Londonteater: Royal Court Theatre. Royal Court är känd som en av de viktigaste plantskolorna för unga engelska dramatiker.
Pjäsen hade uppmärksammad premiär på Edinburgh festivalen 1981. Bröderna Karamasov har sedan dess spelats runt om i Europa.
Några repliker ur pjäsen som just nu fängslar oss:
”-Livet är ett paradis – om vi bara förstod det, skulle vi genast befinna oss i paradiset.”
”-Gud och djävulen rasar som tjurar, och slagfältet finns i människohjärtat!”
”-Vi heter ju Karamasov! Vi kastar oss ner i avgrunden och vårt fall är vackert. Varför söka någon mening med det? Allt är ju gåtor och mysterier.”
”-Först svävar man i sfärerna hos den högsta och renaste av jungfrur, och så störtar man ner in djupaste av alla avgrunder. Allt finns inom människan.”
Fotograf Marianne Ström presenterar Sacred Sites
I anslutning till Retorten ligger den s.k. Lilla Retorten som kommer att fungera som publikfoajé. Folkets Hus Estraden står för servering.
I Lilla Retorten visar fotografen Marianne Ström sin utställning Sacred Sites (Heliga Platser).
Marianne Ström är konsthistoriker och bosatt i Paris. Hennes doktorsavhandling vid Sorbonne universitetet behandlade offentlig konst. Hemsida: http://www.artspublics.net/
Fotoutställningen Sacred Sites visades första gången på UNESCO i Paris 2003 och har sedan dess besökt bl.a. Oslo och Stockholm.
Idén med denna fotoutställning är att i bild visa hur konst och arkitektur världen över genom tiderna gestaltat folktrons kulturer och riter och hur olika kulturer givit uttryck för det sakrala. Utställningen söker stimulera att ställa frågor om olika kulturer och religioner världen över.
Regi: Peter Oskarson
Översättning & dramaturgi: Jan Mark
Scenografi & kostym: Peter Holm
Mask: Clary Westerström
Ljussättning: Stefan Wiktorsson
Medverkande:
Peter Oskarson
Mats Jäderlund
Rolf Lassgård
Martin Pareto
21 framföranden. Premiär 20 oktober 2006 i Retorthuset, Gasklockeområdet i Gävle.
Spelplats:
Gävle