Pjäsen om nedläggningen av bruket i Norrsundet

”Jävla finnar är vass i repliken, bitvis rolig. Men i botten finns ett allvar som griper starkt. Se den.” Arbetarbladet

”Vilken revansch i Norrsundet!” GD

”Jävla finnar om Stora Ensos nedläggning i Norrsundet är utmärkt samhällsdebatterande teater.” Dalarnas Tidningar

”Pjäsen briserar mitt i en bister och vindpinad verklighet. Vissa människor är alltid mer värda än andra. ” Dalademokraten

I november 2008 hade pjäsen Jävla finnar premiär i Norrsundet med fem bruksarbetare på scen. Det är ett community-teaterprojekt där arbetare på bruket i Norrsundet tillsammans med dramatikern America Vera-Zavala och regissören Reine Lööf sätter upp historien om nedläggningen av de 82:åriga bruket. Pjäsens konfliktpunkter samlar den chockterapi som alla krissamhällen nu går igenom. Kommer vi finnas kvar? Kan vi ta över fabriken? Kommer förändringen leda till nåt bättre? Vad gör politikerna? Vad ska vi göra?

En pjäs är aldrig verklig.
I det här fallet så är verkligheten hårdare. En av
skådespelarna i pjäsen har blivit avskedad två gånger
på mindre än ett år. Först från bruket i Norrsundet och sen från jobbet i Gävle för att till årsskiftet 2008/2009 gå in i arbetslöshet. När nyheten kom om att bruket skulle läggas ner var det höst 2007. Sverige blomstrade i högkonjunkturen och nya jobb fanns det gott om. Visst var det hemskt för Norrsundet, men några större problem att hitta annan sysselsättning skulle det inte vara. När vi har premiär
är det höst 2008 och världen befinner sig i kris. I Sverige
har 40 000 varslats de senaste månaderna. Pjäsen om
nedläggningen av bruket handlar inte längre bara om
Norrsundet utan om vad som händer över hela Sverige.

Varsel och nedlagda bruk
kan ses som den mörka sidan av en nödvändig
utveckling. Det kan också ses som orättvist. När arbetare
har skött sig och blir arbetslösa är det beklagligt, när
finansvalpar på Carnegie har gjort bort sig måste de
räddas. En pjäs kan inte rädda arbetare men det är ett
sätt att skriva historia, att nedteckna ett kollektivt minne
och föra den centrala frågan vidare: vad gör vi nu? Hur
går vi vidare?

Människans gemensamma
rikedom mäts inte, värderas inte, räknas inte. Dagens
kapitalism har ingen metod för att räkna. Det vi kan göra
i sådana här stunder är att visa upp det gemensamma
värdet. Häromkvällen dansade jag till ett fantastisk
coverband på Arbetarteaterns fest i Norrsundets Folkets
Hus. Folkets Hus har gått i konkurs, bruket har lagt ner,
Arbetarteatern och Arbetarmuseet dras med ekonomiska
problem. Men vilken fest det var, och vad vi dansade.
Vi har gjort en pjäs som många människor i samhället
varit med att förverkliga. Vi har skapat ett gemensamt

värde som ingen kan lägga ner.
America Vera-Zavala

Av America Vera-Zavala

Regi Reine Lööf

Medverkande

Ronnie ”Bäckis” Bäcklin

Tommy Alftberg

Kent ”Lumpen” Lundberg

Anne Berglund