Julen närmar sig med rasande fart och det är dags för Folkteaterns Julkalender!

Varje dag kl 12.00 öppnas en ny lucka. Från den 1 december till julafton bjuder vi på innehåll från alla möjliga hörn av Folkteaterns verksamhet. En lucka kan vara ett samtal, en annan en dikt och en tredje en sång… Möt oss varje dag i Folkteaterns Julkalender på våra sociala medier och här på vår hemsida!

🌟 1 DECEMBER 🌟


Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

I den första luckan kommer en hälsning från ensemblen i föreställningen Kurage.

🌟 2 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

I dagens lucka hör vi en dikt av författaren, hälsingeskildraren och poeten Albert Viktsten uppläst av Mika Oskarson Kindstrand.

Viksten föddes i Ångermanland, men bosatte sig senare i Färila, Hälsingland. I sina verk återkommer han ofta till hembygden, Hälsingland och det Norrländska landskapet. Viksten var en mycket uppskattad och skicklig naturskildrare som ansåg att det var nödvändigt med naturupplevelser för ett meningsfullt liv.

Bilden är tagen av Vikstens nära vän och kollega: fotografen och författaren Hilding Mickelsson. Just denna dikt var en av Mickelssons favoriter och ni som någon gång besökte en av hans många föreläsningar runt om i Hälsingland har kanske hört honom själv recitera dikten.

Text: Albert Viksten
Foto: Hilding Mickelsson © (länk)
Musik: Anna-Karin Berglund

🌟 3 DECEMBER 🌟

🌟 4 DECEMBER 🌟

I den fjärde luckan får vi hjälp av Erik Uddenberg, en av våra tre konstnärliga ledare, att tillsammans blicka bakåt i tiden till föreställningen Utopier, 2018.

”Hennes hår är blått och klädstilen medveten, mest med en känsla av tuff punk, men också med några enstaka inslag av småflickighet. Det är väldigt estetiskt och hon liknar inte någon annan i klassen. Möjligtvis flickan bredvid henne, som också är punkigt klädd, om än inte lika genomfört, i alla fall inte just idag. De utbyter några ord, de är helt klart vänner. En punkig ö i en nia i Hofors.

Publiken i Utopier sitter runt hela spelplatsen, därför har jag dessa två tjejer rakt framför mig, bakom skådespelarna på scenen. Jag betraktar dem uppmärksamt innan spelet satt igång. Tänker att de där två vet nog en del om furries, undrar hur de kommer att uppleva det här? Kommer de att känna sig utställda, kanske till och med utskrattade av sina mer vardagliga klasskamrater? 

Några killar i pikétröjor sätter sig bredvid tjejerna. De ser lätt ironiskt på skådespelarna på scenen.

Det är ju nånting med inledningen av den här föreställningen. De där gigantiska liksom Disney-artade figurerna med päls. Man undrar: vad är det här? Den känslan går genom hela publiken, och jag ser den också i ansiktet på tjejen med blått hår, med den lilla skillnaden att det finns ett annat drag där samtidigt. En fråga som är helt parallell till min egen fråga om henne: hur fan ska de hantera det här? Vet de vad de pratar om?

Så sätter spelet igång. Redan i Queen Kanins första replik händer något: det där ursprungliga påståendet som hennes kostym är, och som publiken mötte när de kom in, ställs på ända.

 En annan ton. En annan röst.

Jag ser hur de nyss ironiska killarna rycker till, liksom förvånade. Det gör den blåhåriga flickan också. Vart är det här på väg?

En efter en sugs de in i spelet. Det gör jag med, och glömmer bort dem för ett tag. 

Så kommer då det där ögonblicket när Fox Of The Silver Lining och Queen Kanin möts i en gemensam ömhetslängtan. 

Det här måste jag kolla. Jag tittar upp på publiken igen.

Hela raden av ansikten framför mig är fullständigt öppna. Jag ser på flickan med det blå håret. Hon har liksom försvunnit från sin stol, ut på scenen. Hon sitter ju kvar, framåtlutad, men hennes själ är hos Fox Of The Silver Lining och Queen Kanin. Gud vad hon längtar dit, att vara där: mitt i den sköra ömheten.

Hon och hennes kompis möts i ett kort leende.  Min blick sveper vidare. Ja, också killarna bredvid dem tycks vilja lämna sina kroppar och glida ut till de pälsklädda på scenen.

Det gick, tänker jag. De förstår.”

🌟 5 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Två skådespelare i karantän
I Shakespeares text ger sig hän
Vi kunde inte sitta still
Så vi tog tröst av mäster Will

I dagens lucka får vi höra några rader ur William Shakespeares pjäs Cymberline, uppläst av Alexandra Zetterberg Ehn och Erik Ehn.

🌟 6 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Bakom den sjätte luckan i Folkteaterns Julkalender döljer sig en hälsning från en annan av höstens produktioner, nämligen Above All This! Nyskriven musik med tillhörande kraftfull röst passar perfekt till denna andra söndag i advent.

🌟 7 DECEMBER 🌟

I den sjunde luckan delar skådespelaren Björn Johansson med sig av ett minne med skräckblandad förtjusning.

”Får man verkligen skrämma barn?”

”Ja det går bra” svarar psykologen – ”blir barn ledsna är det oftast ett obearbetat trauma som bara är bra att det kommer upp till ytan- 9/10 gånger är det relaterat till deras egen mamma.”

Toppen! Tack Freud!

Sagt och gjort! Här ska skrämmas! Det är tom nyttigt för de små liven!
Vargar i Väggarna blev verkligen en ruskig men också rolig skräckföreställning.

Men det var också en sanning med modifikation. Ibland är läskigt bara läskigt för att det är mörkt, väggarna rasslar och rör på sig och det stryker runt pälsbeklädda varulvsliknande monster precis bakom och runt en.

Och trots psykologens lugnande budskap värkte det lite i hjärtat på ovan nämnda monster när 6-åringen längst fram bokstavligen skakade av skräck medans vargarna strök förbi utanför de minst sagt opålitliga väggarna. Men det är bland annat det som är mitt starkare minne – hur barnen runtomkring honom slöt upp, höll i handen, kramade varandra, tröstade och ibland tom fattade mod och ropade en och annan smädelse åt de oönskade inkräktarna för att göra dom mindre hotfulla i kompisens ögon.

Sån fröjd att några minuter senare se samma unge skrika av skratt åt dom klantiga, syltkletiga och i grunden ganska skrajsna Vargarna. Fortfarande med ett stråk av osäkerhet i blicken…ska dom bli farliga på riktigt igen? Just den blandningen, av skräck och skratt, skapade en sån enorm energi i rummet att en gympasal i Hofors eller Bollnäs ibland kunde kännas som ett fullsatt Ullevi eller Globen.

”Filmen var asbra! Finns den på YouTube? När kommer 2:an?” Fick man ofta höra i foajén efteråt.

Jag är böjd att hålla med.

Jag längtar också.

🌟 8 DECEMBER 🌟


Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Dags för lucköppning igen och den här gången möter vi Björn och Anna från ensemblen i Perplex. Klicka på play här nere i videon för att se hur de har det i scenografin på en tom teater.

🌟 9 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Dagens lucka innehåller en tillbakablick till arbetet med musiken till föreställningen Som du. Som dom. Som jag. från 2016. Det är musikern Viktor Zeidner som berättar om hur en låt från den pjäsen helt oväntat fått nytt liv under det här året.

För att höra hela låten klicka här! (länk)

🌟 10 DECEMBER 🌟

I den tionde luckan finns ett nytt avsnitt av vår samtalspodcast Längtan och den här gången är det vi som gör podden som samlats bakom mickarna. Vi pratar om hur vi haft det på teatern under hösten, vad vi gör just nu och tipsar om lite olika saker som skänker oss tröst.

För att lyssna, klicka här! (Länk)

Röster i programmet: Anna Pareto, Cecilia Wernesten och Anna-Karin Berglund

🌟 11 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

I dagens lucka döljer sig det första avsnittet av Kostymsnack som leds av skådespelaren Cecilia Wernesten tillsammans med kostymföreståndare Åsa Ericson, live från teatern i Gävle. Några av kostymerna som det pratas om i avsnittet finns att titta på genom glasfönstret i vår foajé i teaterhuset i Gävle, från och med måndag den 14 december, om du har vägarna förbi och blir nyfiken på att se dem.

”I våras, när vi på Folkteatern var tvungna att avbryta vår publikverksamhet passade vi på att spela in en podcast om vår föreställning Perplex som inte fick gå till premiär då. Den hette Bubblan och i ett av avsnitten pratade vi om kostymen i föreställningen. Men det som jag insåg då var att jag kan väldigt mycket om att ha på mig kostym, men nästan inget om hur det går till att tillverka den.

Så nu när det blev en andra våg och vi återigen inte får möta publik på det vanliga sättet tänkte jag att det var ett gyllene tillfälle att ta reda på mer. Så jag frågade Åsa, vår kostymföreståndare, om hon inte kunde tänka sig att prata lite om teaterkostym med mig. Och precis det ska vi göra, välkomna!”

🌟 12 DECEMBER 🌟

I lucka nummer 12 så ger snickare Anna Sörell oss ett smakprov på hur det kan se ut i olika faser av tillverkningsprocessen av dekoren till en teaterföreställning.

På första bilden ser vi en puff som tillverkades till Shakespeares Hjärtslag, som skådespelarna och barnen satt på. Fyra varianter kuddar och mönster gjordes och dessa stoppades från början med frigolitkulor. Men frigolitkulorna packades ihop efter några användningar så de fylldes då på med foderärter som gjorde jobbet för att formen skulle hållas bättre.

Andra bilden är mittendelen till föreställningen Förvandlingens snurrscen. Den är fylld med frigolit för att dämpa ljudet och medföra en starkare konstruktion. Över den limmades plywood på båda sidor för att ytterligare stärka konstruktionen och för att få ett fint golv.

Tredje bilden är en matta som utgjorde scenografin till Shakespeares Hjärtslag. Den håller här på att tillverkas av skräddare Moustafa Khalil som fick i uppdrag att sy ihop denna vackra matta som scenografen ritat. Den färdiga pjäsen vägde 60 kg och var 7 x 7 meter.

På fjärde bilden ser vi ett antal hopvikbara sarger till de praktikablar som utgjorde golvet till scenografin i Utopier. Dessa hade olikfärgade lock som bildade ett fint rutmönstrat golv.

Femte bilden är ett gäng skelett till huvuden för dockorna till dockteaterföreställningen Det Nya Riket. Det vi ser här är grunden för mun och ögon, där dockmakare Jenny Bjerkstedt senare tog vid och byggde fram former och drag.

Sjätte bilden är en kloss till föreställningen Hemligheter, en låda som användes i scenografin och som går att plocka isär. Ett slags tredimensionellt pussel.

På sjunde bilden ser vi en dörr under uppbyggnad från föreställningen Alice i Underlandet. Denna dörr är endast 25 cm hög.

🌟 13 DECEMBER 🌟

I dag är det lucia, och i dagens lucka får vi möta Görgen Antonsson som har funderat över den minnessten som står i Själstuga, längs med riksväg 83. Inskriften lyder: Staffan, Hälsingarnas apostel led enligt sägen martyrdöden i denna trakt. Men är det samma Staffan som vi sjunger om? För att ta reda på detta så träffar han prästen Börje Björklund.

Vi får också höra Görgen spela, och Martin Pareto och Amanda Torsdotter sjunga några visor från länet.

Klicka här för att lyssna! (Länk)

Detta avsnitt är inspelat redan 2013. Börje Björklund, som här så fint berättar om Staffan, var verksam i Järvsö. Han var prost emeritus, hembygdshistoriker, författare, föreläsare, filosofie hedersdoktor och en mycket avhållen och älskad präst. Han var också en betydande person för Folkteatern. Börje avled den 16 mars 2019.

🌟 14 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Den fjortonde luckan innehåller en livestream direkt från teaterhuset i Gävle. Vi bjuder på svävande toner kombinerat med en stjärnbeströdd kärlekssaga. Tänd ett ljus, fyll upp kaffekoppen och luta dig tillbaka en liten stund så startar vi veckan i lugnt tempo tillsammans.

AKB (Anna-Karin Berglund) spelar musik från sitt debutalbum Marianergraven, som släpptes i februari 2020 och Anna Pareto läser Vintergatan av Zacharias Topelius.

🌟 15 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

Bakom lucka nummer 15 gömmer sig en film med utgångspunkt i utställningen Stadens röster på Söderhamns stadsmuseum. Utställningen är en del av firandet av stadens 400-årsjubileum och Folkteatern Gävleborg deltog genom att spela in fyra nyskrivna berättelser, en från varje århundrade. Här kommer en berättelse från 1800-talet, med målargossen Johan Abraham Berglund i uppläsning av Martin Pareto.

🌟 16 DECEMBER 🌟

I dagens lucka bjuds vi på en tillbakablick till sommaren 2006 på Träteatern i Järvsö, då vår musikansvarige Görgen Antonsson berättar om en ytterst minnesvärd föreställningskväll som hade kunnat sluta illa.

”Jag hade dom senaste somrarna bott i en byggnad vi kallade dränglängan. Byggnaden heter egentligen Skansen och ligger på Stenegård, hundra meter från Träteatern. Inget vatten och avlopp, ingen ström bara vitkalkade timmerväggar och kakelugn. Ett fantastiskt ställe att tillbringa tre månader av året i. Den sommaren spelade vi Trettondagsafton av William Shakespeare, min betraktelse handlar om sommarens sista föreställning.

Fullsatt Träteater, vi ger allt och kramar ur det sista i föreställningen. Samtidigt drar ett åskväder sig in över Järvsö. Vi musiker stod på balkong ovanför scenen, precis under tak. Åskan ökar i styrka och det känns nästan som att luften vibrerar där vi står, vi hukar oss för varje dån av åskan.

Så kom den där smällen, allt blev svart. Den efterföljande tystnaden som ett vakuum är svår att beskriva, vi förstod att åskan slagit ner väldigt nära. Snabba steg hörs utifrån, portarna slås upp. Constantin gör entre med orden, vi måste bryta här, Det brinner i dränglängan!

Det är inte sant, i Dränglängan. Där hade ju jag min folkdräkt, många instrument, inspelningsutrustning och massa annat.

Åskan hade slagit ner i ett träd intill, letat sig till en spik i trossbotten på byggnaden där isoleringen av snustorrt spån börjat fatta eld. När jag kommer springande är andra redan i full gång med att kasta hinkar med vatten och såga upp golvet. Jag måste fokusera på att rädda det viktigaste, ifall elden tar fart på riktigt.

Helt förvirrat springer jag runt inne hos mig, nu är det bråttom. Jag får med mig en sak i vardera hand och springer ut. Under tiden jag förvirrat sprungit runt inne hos mig så har dom andra lyckats släcka det som börjat brinna, brandkåren hade kommit och läget var under kontroll.

Jag står utanför och försöker förstå vad som precis hade hänt, och vad som skulle kunnat hänt. Som tur var så han jag ju iallafall hämta två saker som betyder mycket och som jag absolut inte vill förlora, eller?

Fråga mig inte hur jag tänkte, jag har inga svar. Något måste ha gått väldigt snett där inne när jag sprang runt för att rädda det viktigaste. För när jag titta på vad jag håller i mina händer är det ett kastspö i den ena handen och en DVD film i andra. Det fanns ju definitivt viktigare saker att rädda från en brand! Har också funderat på valet av just den DVD filmen, den som jag försökt sen hela sommaren men somnat varje gång för den var såååå dålig.

Ett annorlunda avslut för en sommarproduktion på Träteatern men ett jag inte glömmer.”

17 DECEMBER


Dags för ny lucköppning i vår julkalender och där finns ett nytt avsnitt av vår samtalspodcast Längtan. Den här gången ringde vi upp Nina Saunamäki som jobbar på Cor-IVA för att höra hur hennes vardag ser ut, vad som upptar hennes tankar och vad som skänker henne tröst i dessa tider.

🌟 18 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

I lucka nummer 18 är det återigen dags att träffa skådespelaren Cecilia Wernesten tillsammans med kostymföreståndare Åsa Ericson i ett nytt avsnitt av Kostymsnack, live från teatern i Gävle. Den här gången är det fullt fokus på skor.

🌟 19 DECEMBER 🌟

I dagens lucka får vi läsa ett stycke ur f.d. scenmästare Samuel Hedströms dagbok och får därigenom ta del av hans arbete med Bröderna Karamasov på Gasklockeområdet, 2006.

🌟 20 DECEMBER 🌟

I dagens lucka får du möta Idlaflickorna, av Kristina Lugn, som kommer dyka upp på utvalda platser i länet under 2021. Det blir ett platsspecifikt audioteaterverk att exklusivt uppleva en gång, på en plats och sen aldrig igen. Det här är ett lustprojekt om nystart, omtag och pånyttfödelse. En upprättelse för Lillemor, Barbro, Yrsa, Tove, Gåsa-Flåsa, Sessa-Lätt och mamma. Och alla andra.

För i nattens utkanter. I hjärtats hemtrakter. Sitter de urvuxna flickorna, de bortsprungna mammorna, redo för urspårning och episk frigörelse!

Röster: Alexandra Zetterberg Ehn och Anna Pareto
Av: Kristina Lugn
Regiöra: Johanna Sandström Lehto
Inspelning och klippning: David Zackrisson
Musik: Anna-Karin Berglund
Foto och film: Tomas van der Kaaij
Förlag: Colombine Teaterförlag

🌟 21 DECEMBER 🌟

Idag öppnar vi lucka nummer 21 och där finns det sista av årets avsnitt i vår samtalspodcast Längtan. Vi ringde upp Jan Ericson, som jobbar som befälhavare på ett rederi för att höra hur det är att jobba till havs och hur man kan fördriva tiden på ett fartyg i flera månader i sträck.

Klicka här för att lyssna! (Länk)

Röster i programmet: Anna Pareto, Martin Pareto och Jan Ericson.

🌟 22 DECEMBER 🌟

Klicka på bilden för att komma till dagens lucka!

I dagens lucka sänder vi det tredje avsnittet av Kostymsnack med skådespelaren Cecilia Wernesten och kostymföreståndare Åsa Ericson. I programmet, som går att se på vår Facebooksida och via YouTube-länken här ovan, presenteras en idé om ett projekt som vi vill bjuda in er, vår kära publik, till. Vill du vara med och bidra till att skapa Folkteaterns Folkdräkt? Så här beskriver Åsa Ericson idéen bakom projektet:

”Idén till Folkteaterns Folkdräkt kom av att jag ville veta mer om folkdräkter över lag och samtidigt sy min egen. Jag började genast slå i böcker och leta svar på hur det ska gå till, men för att vara ärlig så blev jag kanske ännu mer förvirrad. Där insåg jag att jag inte visste någonting faktiskt, och att detta var något som jag varken skulle förstå eller bli klar med under den närmsta perioden. Frågor som: Vilken dräkt ska jag bära? Får jag välja vilken som helst? Vem ska jag fråga? Vem är jag…?
Folkdräkten för mig är ett av många sätt att visa sin identitet. Jag har kastat ett avundsjukt öga på alla som stolt bär upp sin dräkt i olika sammanhang. Min första sommar på Träteatern stod jag med ögon stora som tefat och tittade på midsommarfirandet i Järvsö. I princip alla hade folkdräkt. Ung som gammal. Jag kunde inte hitta något jämförbart i mitt liv att hålla fast i. Sedan dess har jag nog funderat på det här med folkdräkt och vad det är egentligen.

Parallellt med att jag letar min egen så vill jag också undersöka tillsammans med er hur Folkteaterns folkdräkt ser ut.
Folkteaterns identitet, Gästrikland och Hälsingland, hela vårt län. Går det att fånga i en dräkt? Jag tror att det gör det, i alla fall en stor del av identiteten, och det är med Folkteaterns publik.

Kanske passar det extra bra nu när det är svårt att ses och handarbeta på syjuntor, vävstugor och slöjdcaféer. På detta sätt kan vi ändå skapa något tillsammans!”

Instruktioner för att bidra till Folkteaterns Folkdräkt

Arbetet får inte vara större än ett A4.

Skriv gärna något om det du har gjort. Det kan vara ett ord eller en text. Det kan finnas ”inbakat” i arbetet. Alla språk och traditioner är välkommet!

Insamling löpande under hela mars.

Skicka till:

Folkteatern Gävleborg
Folkteaterns Folkdräkt
Box 146
801 03 Gävle

Exempel på handarbeten:

Broderi:

– Yllebroderi
– Linnebroderi
– Fritt broderi
– Applikationer
– Grannlåt

Stickat/virkat:

– Gärna mönsterstickat/virkat

Något tredimensionellt:

– Nålhus
– Något i trä, slev, kåsa eller liknande.
– Andra detaljer som kan finnas på en folkdräkt.

Sammanfattning:

Tema: Identitet
Inte större än ett A4
Inlämning löpande i mars.
Bonus med en text, antingen separat eller i själva handarbetet.

🌟 23 DECEMBER 🌟

I den näst sista luckan bjuder vi på ett samtal mellan kommunikatör Anna-Karin Berglund och skådespelaren Arabella Lyons, som handlar om vårt populära distansmöte Ring så läser vi. Under året som gått har man kunnat boka in sig för en läsning via telefon med en skådespelare ur vår ensemble, men hur har det varit att möta publiken per telefon och hur är det att leta texter till någon man inte känner? Arab avslutar också med att läsa en dikt av Tomas Tranströmer som heter Trädet och skyn, ur samlingen Halvfärdiga himlen.

Vi vill tacka alla er som bokat in sig under året och hoppas att vi kanske kan höras igen under nästa år! Om du jobbar med någon grupp som du tycker borde få möta oss genom Ring så läser vi eller har andra idéer för distansläsningar, tveka inte att höra av dig till oss!

Klicka här för att lyssna! (Länk)

🌟 24 DECEMBER 🌟