fbpx

Annika Östberg; FångeW 189 68 Deasy


En pjäs baserad på en brevväxling med Annika Östberg.
Av Marga Pettersson

Gästspel från Teater Magnolia våren 2009.

 

Annika Östberg; Fånge W 189 68 Deasy tar oss via sina brev och annat autentiskt material med på en resa från C. I. W, California Institution for Women, ett delstatsfängelse i Kalifornien, genom inre och yttre landskap. Från Hässelby i Sverige, genom droglandskapen i Haight-Ashbery, San Fransisco – 68, den osökta prostitutionen och fram till de tragedier som hållit henne i fängelse sedan snart 28 år tillbaka. Vi möter en känslig och intelligent kvinna som under speciella omständigheter erkänt och straffats för ett brott hon inte begått. Det är en annorlunda röst mot vad som så ofta hörs i dom här sammanhangen idag. Det är därför jag vill berätta hennes historia. Det är ett starkt och gripande öde.

 

Om pjäsens tillblivande:
Jag skrev mitt första brev till Annika Östberg vintern -95. Jag hade gripits av hennes öde och tanken var att om jag kunde få brevväxla med henne skulle jag sen kunna skriva en pjäs. Det fanns bara ett sätt och om Annika själv ville berätta kunde en pjäs växa fram. Det första mötet med hennes förmåga att beskriva sina tankar, omgivningen och det hon varit med om gav mig gåshud över hela kroppen. Inte ett uns av bitterhet, inte en ond tanke eller ett fult ord – utan en driven författares språk och förmåga att via orden visualisera djupt tänkta tankar och händelser. Via breven rullades ett liv upp framför mina ögon som jag aldrig kunnat föreställa mig; levt av en känslig och intelligent kvinna. Jag var ohjälpligt fascinerad, hade aldrig ens kunnat föreställa mig hennes insikt eller det fantastiska sätt som hon klär sina erfarenheter, tankar och känslor i ord. Och även om det tagit månader mellan breven, ibland ett år, så har jag inte velat ge upp. När väl breven kom var dom långa och innehållsrika. Bit för bit har hon målat upp sin ”värld” och förmedlat insikter och upplevelser. Pjäsen är ett resultat av vårt samtal.

/Marga Pettersson

 

Regi/bearbetning: Björn Melander, Regi/teknik: Jan Öqvist
Ljudinspelning: Kurt Öberg

I rollen som Annika: Marga Pettersson
Rösten: Anita Ekström

 

1 framförande, 23 april 2008 i Gävle.

 

Pressröster

”Böcker, reportage och dokumentärer har gett oss bilder av livstidsfången Annika Östbergs öde. Men det är en teaterföreställning som låter oss komma riktigt nära. Marga Pettersson gestaltar Annika Östberg i Kalifornien, USA. Kultursidans recensent förundras över hur teater i sin enklaste form kan
beskriva det mest komplicerade livsöde. Gestaltar är ändå ett alldeles för svagt ord. Marga Pettersson levandegör Annika på ett så övertygande sätt att rollen blir osynlig. Jag undrar fortfarande, så här dagen efter, hur det går till. Och ut ur alltihop reser sig de stora frågorna om existens och moral. Där hoppet ligger i händerna på guvernören och actionhjälten Arnold Schwarzenegger.”
Anders Jansson, HT / Kulturnyheterna

”27 år. Fatta, 27 år! Och att aldrig, ALDRIG, få chansen att sona ett brott som man inte ens begått i den värld som kallar sig civiliserad. Med lika sparsmakad regi som rekvisita men med en karg, kärnfull röst ger Marga Pettersson kropp åt Annika Östbergs egna ord. Genom Marga diskuterar Annika
rätt och fel, saklighet och överdrift, med oss och hela tiden med skärpan inåt, som en stilla bön om förlåtelse, utan bitterhet och hat.”
Sanna Wikström, Gefle Dagblad

”Ibland liknar skildringen Oscar Wildes Ballad från fängelset i Reading med sin svarta bild av att leva utan hopp och hon skildrar hårdhudad amerikansk mentalitet och lagar som bygger på hämndgirighet. Dessa brev som är så raka, som borrar sig ner till frågor om skuld och förnedring. Marga Pettersson ger orden kraft och närvaro som lyser genom uppgivenheten. Berättelsen om fånge W 18968 är en oerhört stark bikt från en cell och ett människoliv.” Lars Ring, SvD