Karin Boyes Kallocain är en av svensk litteraturs mest betydande dystopier, med Leo Kalls kamp för och emot den totalitära staten i handlingarnas centrum. Vilka frågor väcker Karin Boyes klassiska berättelse för dagens läsare?
Vid tre tillfällen bjuder vi in till lunchseminarium om Kallocains teman och frågor. Hur är det att, som Leo Kall, leva och verka i en auktoritär stat? Hur överför man Karin Boyes ord till scenen? Och vilken funktion har egentligen dystopin som konstform, för läsaren och åskådaren?
Konstnärerna Prokhor Gusev och Gulnara Iskakova lämnade Ryssland efter invasionen av Ukraina och lever nu i Tromsö, Norge. Kriget gjorde att censur och förföljelser blivit än värre, inte minst för queerpersoner. Under våren medverkar de två performancekonstnärerna i residenset Ljusne International Artist Residency, inbjudna av konstnärskollektivet Nyxxx i Ljusne, Gävleborg. Välkommen till ett samtal om konst, trygghet och frihet. Samtalet leds av Ebba Petrén från Nyxxx och hålls på engelska.
Karin Boye skrev Kallocain mitt i ett brinnande världskrig. Berättelsen om sträng övervakning och det kyliga samhället inspirerades av och kritiserade starkt det hon såg hända i såväl Tyskland som i Sovjetunionen under 1930- och 40-talet. Dystopier och utopier har funnits i våra berättelser och sagor i många tusen år, men när behöver vi dem? Och varför? Sara Ljungquist är genusvetare och har studerat och skrivit om dystopin som litteraturform.
Hur överför man en berättelse som Kallocain till scenen? Vilka delar är viktiga att få med, och vad tvingas man välja bort? På det sista tillfället i vårens seminarieserie får du möta Johannes Schmid, som regisserat Folkteatern Gävleborgs uppsättning av Kallocain – en önskan om en bättre värld. Han berättar om arbetet med att bearbeta Karin Boyes klassiska dystopi och ge den liv på scenen. Hur översätts en text från bok till föreställning och vilka utmaningar finns i det arbetet?
Tillgänglighetsinformation för seminarium i foajén på Folkteaterns scen, Norra Rådmansg. 23: