Erinran
Författaren har i detta drömspel med anslutning till sitt förra drömspel "Till Damaskus" sökt härma drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster: en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer.
Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag. Han dömer icke, frisäger icke, endast relaterar; och såsom drömmen mest är smärtsam, mindre ofta glättig, går en ton av vemod och medlidande med allt levande genom den vinglande berättelsen. Sömnen, befriaren, uppträder ofta pinsam, men när plågan är som stramast, infinner sig uppvaknandet och försonar den lidande med verkligheten, som huru kvalfull den än kan vara, dock i detta ögonblick är en njutning, jämförd med den plågsamma drömmen.
August Strindberg
Av August Strindberg
Regi: Peter Oskarson
Dekor och kostym: Peter Holm
Ljus: Stefan Wiktorsson
Medverkande:
Peter Haber
Pernilla Wallgren
Carlmagnus Dellow
Staffan Göthe
Birgitta Pettersson
Agneta Ahlin
Lena Holmer
Ulla Sjöblom
Göthe Maxe
Göran Forsmark
Lars-Göran Persson
Rolf Lassgård
Cajsa Roman
Robert Panzenböck
Lena Engqvist
Spelperiod 1: 30 framföranden. Premiär 26 januari 1985 i Gävle.
Spelperiod 2: 12 framföranden. Nypremiär 12 april 1985 i Storvik.
Spelorter, spelperiod 1:
Alfta
Gävle
Hofors
Hudiksvall
Söderhamn
Spelorter, spelperiod 2:
Ljusdal
Ockelbo
Storvik