Ballad om en skärbräda är kanske det svartaste stycket av Staffan Göthe. Det är en berättelse om ett folkhem där medborgarna lever i arbetslöshet och börjar ge upp sina drömmar. Vi får möta tre kvinnor i varsin generation: mormor, mor och dotter. En prostituerad dotter utan framtidshopp. En mamma som uppgivet låter detta pågå och en mormor som står för den tidigare tryggheten med de stabila värderingarna.
Men trots detta finns ändå Staffan Göthes ömsinthet, poesi och humor inskriven i denna pjäs.
Ur Ballad om en skärbräda:
Berättaren: När denna ballad börjar är klockan nästan halv sju. Här kommer en man i hundrafemton kilometer - En man med sällsamt hoptryckt näsa - och dystert rödsupna ögon.
En man som - vad är det det står i visan? -
"... han nöjde sig inte med att kura i värmen från kärlekens kakelugn
han skulle halsstarrigt öppna luckorna och titta in med hela huvudet!"
Så här kommer han med eld i håret -
söndersvedda ögonbryn och ugnens aska i öron-, näsa-, hals.
Här!! ...HÄR!!
Där körde han förbi - och rakt in i staden för att trösta sig hos hororna vid den svarta kanalen.
Så en halvt förkolnad upptakt har balladen.
Av Staffan Göthe
Regi: Magnus Bergquist och Peter Oskarson
Dekor och kostym: Håkan Wannerberg och Peter Holm
Ljus: Stefan Wiktorsson
Medverkande:
Gerd Hegnell
Kerstin Tidelius
Agneta Ahlin
Carlmagnus Dellow
Lars Göran Persson
Bengt Larsson
47 framföranden. Urpremiär (scenversion) 5 november 1983 i Sandviken.
Spelorter:
Alfta
Bergsjö
Bollnäs
Färila
Gävle
Hofors
Iggesund
Järvsö
Los
Ockelbo
Sandviken
Stocka
Söderhamn